Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg

strimma1Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg var eleganten på isen. När han satte fart på skridskorna gick det ett sus genom de täta åskådarleden. Man vädrade mål… Grabben föddes den 29 februari 1944. I tidiga dagar visade han att han skulle bli en stor hockeyspelare. Ett slagskott från ishockeyrinken på Östrand växte han upp i sitt föräldrahem.

Lennart lekte sig fram på isen och folk skrek av beundran och förtjusning när han fick fart på skridskorna. Till vardags var han målare, men i folks minne så är han ”Lill-Strimma” – hockeylegenden. Han var en otroligt populär lirare, även på bortaplan. Mycket tack vare hans bländande teknik och hans eleganta och explosiva skridskoåkning.

Under sin karriär gjorde han inte så många mål, eftersom han tyckte det var lika kul att lägga en fin passning eller göra ett fint uppspel.

Alltid skall vi minnas Lill-Strimma. Bland annat därför att..

.. han var en av Sveriges bästa ishockeyspelare genom tiderna.
.. han var en annorlunda ”lyxlirare” som gjorde sitt absolut bästa i varje match.
.. hans virtuosa puckbehandling och bländande skridskoteknik kunde göra en tråkig match intressant och meningsfylld.
.. hans helt chosefria uppträdande och uppfriskande, varma leende gjorde honom till en respekterad och omtyckt profil.
.. hans alltid lika goda spelhumör smittade av sig på lagkamraterna.
.. han var en mycket god sportsman, både i medgång och motgång.
.. han aldrig kom med några bortförklaringar, även om de kunde tyckas vara befogade.
.. han respekterade idrottens regler.

strimma2”Lill-Strimma” gjorde allsvensk debut som 15 åring, säsongen 1959-60, i Wifsta/Östrand (nuvarande Timrå IK), 17 år gammal släpptes han fram i Tre Kronor. Knallsucce direkt i debutmatchen mot Tjeckoslovakien. Ja de var början till en sagolik karriär på hockeyrinkarna. Se här vad han hann med:

125 matcher i Tre Kronor, 9 i B-landslaget och 9 i J-landslaget.
278 allsvenska matcher i Timrå, Mora och Brynäs.
Svensk mästare i Brynäs 1964.
VM-silvermedaljör 1969 och 1970, EM-silver samma år och EM-brons 1971.
Nominerad som världens bäste vänsterback i två VM-turneringar, -69 och -70.

I början av sin karriär var han forward. Det stora genombrottet komer säsongen 1961/62 då han var en av allsvenskans mest sevärda spelare. Bland annat snurrade han upp Leksands storback Åke Lassas rejält. Han fick dock inte spela VM då han ansågs vara för ung.

Han värvades till Grums 1962 där han hade vännen Erling Eje Lindström. När han sedan hamnade Grums för Brynäs blev han omskolad till back och vann SM-Guld med dem 1964. Sedan utvecklades han till att bli världens bästa back i Mora IK där han stannade fyra säsonger. På toppen i sin karriär vände Lill-Strimma hem till Timrå (1969) och spelade ”hemma” till sin tragiska bortgång. När ”den förlorade sonen” kom hem så skapades ett helt otroligt sug inom Timråhockeyn. Åskådarna trivdes och njöt…

1967 var han nära att skriva proffskontrakt med St Louis Blues men eftersom han skulle få barn och gifta sig så valde han att stanna hemma. 1968 spelade “Lill-Strimma” en försäsongsmatch med CSKA Moskva mot Dynamo Moskva, inbjuden av legendaren Anatolij Tarasov. 1969 deltog Lill-Strimma i ett träningsläger med Detroit Red Wings, och blev erbjuden ett kontrakt hos klubben, vilket han dock tackade nej till.

Söndagen den 30 juli 1972 avled Lill-Strimma i en bilolycka i Stravreviken Timrå då han krockade med Leif Engvalls orkesterbuss. Rune Wahlman som körde orkesterbussen på E4’an berättar:
-Jag kom i kapp en bil med en barnfamilj i och körde om den. En stund senare kom vi till en kurva, där vi hade bergvägg på ena sidan och älven på andra. Plötsligt ser jag en bil komma mot mig i kurvan, fast på min körbana. Jag försökte hålla så långt ut som det var möjligt utan att köra in bergväggen. Jag hann skrika till dom andra i bussen att ”nu smäller det” och sen sa de bara pang.
Kollisionen blev våldsam.

För Eje Lindström var detta värsta helgen i hans liv då det var han som förmedlade dödsbudet till fru och föräldrar. Förutom det så skötte han intervjuerna med press och tv. Hela hockey Sverige begravdes i sorg. Han blev 28 år. Vid en enkät under en match i Timrå så visade sig det att 3000 personer kommit för att se Lill-Strimma spela. Publiken var då på ca:10000 personer. Till minne av Lennart så startades en minnesfond. Grunden till fonden kom när ryssarnas landslag kom till Timrå i mars-73 för att hedra Lill-Strimma. 4000 personer dök upp till matchen.Varje år delas det ut ett stipendium till bäste back i TV-pucken från fonden. Priset är det finaste i svensk ungdomshockey.

lillstrimma

VM i Tammerfors. Lill-Strimma, planens snabbaste spelare, laddar för skott.

Artistens bortgång var en gigantisk sorg för Timrå IK, vänner och supporters. Många tror att Timrå IK skulle ha tagit SM-Guld säsongen 72/73 om Strimma funnits kvar. Lill-Strimma lämnade ett stort tomrum efter sig. Ännu saknar vi denna gudabenådade spelare. Så här uttryckte sig Eje Lindström en gång i tiden.
– ”Lill-Strimma” var näst intill fullkomlig som hockeyspelare. Det kändes tryggt att ha honom i laget. De övriga spelarna såg upp till honom och han var en underbar pådrivare som kunde rycka upp ett helt lag. Han var positiv till sin läggning. Det känns svårt att inte ha honom bland oss.

Som back blev han en av landets bästa, kanske den absolut bästa försvarsspelaren någonsin. Publikens reaktion när Lill-Strimma startade sina oefterhärmeliga uppåkningar med start bakom det egna målet – det glömmer vi aldrig. Lennart representerade en ny spelartyp, den snabba backen som gör raider upp i motståndarzonen. I augusti 1963 bjöds Lill-Strimma som den första västerländske spelaren att besöka Moskva och delta i ett träningsläger under Tarasovs ledning. Då Strimma och Firsov kom för sent till en träning straffkommenderade Tarasov dem enligt den Sovjetiska skolan. De fick hoppa jämfota över sargen tills de spydde. Han älskade att möta ryssarna. Filmer med Strimma sändes ut till sovjetiska klubbar för att de skulle ta lärdom.

I WÖ IF och Timrå IK så använde sig Lennart av tröjnnummer 5 som aldrig mer får användas av någon spelare i Timrå IK från A-lag till minsta knattar. 1994 invigdes Lill-Strimmahallen på Lennarts 50:årsdag om han hade levat.

Efter sig lämnade Lennart sin fru Lisbeth, sonen Thomas och dottern Puck. Smeknamnet Lill-Strimma kommer från det faktum att Lennarts pappa kallades Stor-Strimma. När sonen Thomas föddes 1967 i Mora så kallades han således Mini-Strimma.

Stor grabb nr. 71
född 1944
Timrå IK säs. 1959-62, 1969-72
111 matcher, 50mål, 29pass, 49 utv.min
Junior SM 1960 och 1961 (silver)
Grums IK säs. 196-63
Brynäs IF säs. 1963-65
Mora IK säs. 1965-69
All star team 1964/65, 1966/67, 1967/68, 1968/69, 1969/70 och 1970/71
Svensk mästare i Brynäs IF 1964

Landslagsuppdrag
125A, 9B, 7J
debut i pojklandslaget 17 feb. 1961 i Tammerfors mot Norge
debut i juiorlandslaget 24 feb. 1961 i Borås mot Norge
debut i B-landslaget 22 dec. 1962 i Moskva mot Sovjet
debut i A-landslaget 8dec. 1961 i Stockholm mot Tjeckoslovakien
5 VM (2silver, 2 brons)
1965 Tammerfors (3), 1966 Ljubljana (4), 1969 Stockholm (2), 1970 Stockholm (2), 1971 Bern (3)
Effektivaste back i VM 1965
All star team i VM 1969 och 1970
VM:s bäste back 1969, 1970
1 OS (4:a) Grenoble
Junior EM, Fagersta (guld)

  1. Ove
    april 19th, 2010 i 21:14 | #1

    Jag glömmer aldrig Lill-Strimma, han har förgyllt våra minnen och vi var många som höll med honom. Han kommer alltid att vara finnas i våra hjärtan. Lill-Strimma forever.

  2. YNGVE SJÖSTRÖM
    januari 14th, 2011 i 15:25 | #2

    jag skulle börja på morron på ESSO timrå när TURE GRANSTRÖM med citran och låna telefon & undra vart skroten,fick reda på att strimma gick vidare,han brukade tanka där innan åkte till nybyggade huset med puck i söråker

  3. YNGVE SJÖSTRÖM
    januari 16th, 2011 i 14:19 | #3

    Stolpe har för han var med

  4. Manderville
    mars 28th, 2011 i 14:44 | #4

    Fanns det någon fler Strimma eftersom Lennart kallades Lill-Strimma?

  5. Manderville
    mars 30th, 2011 i 18:06 | #5

    Har det funnits någon stor ”Strimma”?

  6. T T
  7. Tomas Svedberg
    september 6th, 2011 i 22:48 | #7

    Hej, min farfar kallades Stor Strimma och därför fick min pappa smeknamnet Lill Strimma.
    När jag föddes 1967 fick jag smeknamnet Mini Strimma.
    Vänligen
    Tomas Svedberg

  8. Eric Larson
    september 17th, 2011 i 21:42 | #8

    Jag glömmer aldrig när radionyheterna meddelade Lill-Strimmas bortgång. Jag var i min bil på väg till en idrottstävling, och den tävlingen kunde jag avstått från. Tragiken var för stor, det gick inte att koncentrera sig. Jag följde hockey nära på den tiden, och Lill-Strimma var en av mina största favoriter. Timrå, även av andra skäl, har alltid varit mitt favoritlag nr 1 i svensk hockey.

  9. Guje Sollèn
    oktober 6th, 2011 i 22:14 | #9

    jag minns oxså lill-strimma mycket väl,kom även ihåg hans far.Lill-strimma var en stor stjärna för Timrå ,´jag köpte en skiva en gång ,där timrå Hockey lag sjöng TIMRÅ HEJ.En i dag kan jag lyssna på den låten,vö Kalle sjöng sin låt på bak sidan av den skivan,Jag tror Timrå hockey lag skulle behöva en Lill-strimma till,med all ära.kram till Lill-strimmas familj.Guje

  10. Tomas
    februari 22nd, 2012 i 23:34 | #10

    Lennart är den bästa spelare jag sett och det var under den tiden han spelade i Mora. Han formligen flöt fram på isen emellanåt, men det jag bäst kommer ihåg är hans glada uppsyn och leende i Siljansderbyna.

    Var tid har sitt barn, men denna man var på sin tid helt outstanding.

  11. Börje
    augusti 7th, 2013 i 09:32 | #11

    Jag minns också stor-strimma. Han har man spelat tärningsspelet ”över/under sju” många gånger med i Folkets Park i Sundsvall.
    ”Lilli Strimmas” bortgång har också etsat sig fast i minnet. Jag fick höra det på radionyheterna när vi var på väg till Hudiksvall i bil.

  12. Tommy
    november 20th, 2013 i 23:57 | #12

    Jag spelade ishockey på 70 talet. Lennart var en stor förebild för mig. Jag ville bli lika bra som han blev. Men Lennarts nivå kom jag aldrig till. Men jag hade många roliga år med ishockey.

  13. Tomie Eriksson
    januari 20th, 2015 i 19:08 | #13

    Besökte GP-pucken i helgen på Orust. Hanhals (kungsbacka) hade en back (10år) som tog pucken, rundade egen kasse för att få fart och körde genom motståndarlaget och satte den.
    Blundade och såg framför mig hur Lill-Strimma gjorde samma sak på Isstadion i slutet av 60-talet minst en gång per match. Mins jag inte fel så spelade han non-stop ganska ofta.
    Du lever i mitt minne Lill-Strimma. Du var stor.

  1. Inga trackbacks än.