1995 – 2000 Vägen till Elitserien

Sedan mitten av 80-talet var Timrå aldrig i närheten av att nå tillbaka till Elitserien. Sammanslagningen med Sundsvall Hockey var ett försök att kraftsamla men det rann ut i sanden. Med ekonomin i balans och namnet Timrå IK tillbaka fanns det kanske möjlighet att göra ett nytt försök?

1995/96
filtikNär ST Hockey bytte tillbaka sitt namn till Timrå IK var det ett lyft för publikintresset. Inte blev det sämre av att Timrå presenterade sitt hetaste nyförvärv sedan på över 15 år, Brynässtjärnan Anders Huss. Andra förstärkningar var Emil Skoglund från Vita Hästen samt Fredrik Wallberg och Andreas Kreü från Örebro. Putte Ulin återvände dessutom till moderklubben efter ett år i Surahammar.

Juha Kuusisaari for hem till Finland och Anders Modin återvände till moderklubben Njurunda. I NSK fick han sällskap av poängmaskinen Ove Öström som bestämde sig för att varva ner efter elva säsonger i Timrås A-lag och ännu fler som juniorspelare. Även Johan Larsson, Per Edin och Henrik Holmwall lämnade laget.

Försäsongsmatcherna gick bra och intresset var stort. När laget begick seriepremiär hemma i Timrå Isstadion var det nästan 3000 åskådare på plats som fick se Boden, som de senaste åren varit klassen bättre, besegras med uddamålet. Alla Timrås tre mål gjordes av backar så rubrikerna var givna: ”Timrå IK is back!”.

Det var stenhårt i toppen men Timrå räckte inte ända fram. Kiruna vann norrettan före Björklöven med Timrå på tredje plats och Boden fyra, alla topplagen inom ett fyrapoängsintervall. Den missade allsvenskan var naturligtvis en besvikelse men publiken ställde upp bra även i fortsättningsserien som blev en ganska bekväm resa för TIK. Serieseger och play off mot Hammarby. Första hemmamatchen vann man säkert med 3-1 inför över 4000 glada fans. I Johanneshov kvitterade Hammarby matchserien men Timrå kunde avgöra på hemmaplan.

Andra play offrundan lottades Timrå mot Rögle som inlett säsongen i elitserien. RBK var naturligtvis storfavoriter men TIK stod upp bra i första bortamatchen och klarade oavgjort efter full tid. I sudden death avgjorde Christer Jensen och det började lukta skräll. Returen i Timrå Isstadion ett par dagar senare bevisade att hockeyn i Medelpad var hetare än vad den varit sedan Pekka Lindmarks dagar. 5500 åskådare och utsålt i Isstadion med en fantastisk stämning på läktarna. Timrå lyckades ta ledningen och såg ut att kunna knyta ihop säcken på hemmaplan. Röglespelarna tog sig dock samman och spelade för sin elitserieplats och lyckades på ett par korta minuter i sista perioden både reducera och kvittera Timrås 2-0 ledning. I förlängningen petade en grönvit spelare in pucken och avgörandet kom istället att stå i Ängelholm. I den sjätte matchen på elva dagar orkade inte TIK:arna stå emot utan Rögle kunde vinna ganska komfortabelt med 5-3, elitserieplatsen förlorades i Kvalserien istället.


3
Många heta derbyn mot Sundsvall. Foto: Margareta Anderson

Detta succéår vann suveränen Huss trots skadeproblem skytteligan med 40 poäng på 34 matcher. Patrik Ulin och Jocke Nilsson skrapade ihop 33 poäng var och Christer Jensen och Mikael Pettersson 31. Succén låg kanske inte främst på det sportsliga planet – play off 2 hade man trots allt varit i flera gånger genom åren – utan utanför rinken. Intresset var enormt och det pratades hockey igen. Dessutom hade den stora publiken ett skuldfritt lag att titta på med en stabil stomme att stå på, det kändes att det fanns potential igen.

1996/97
Inför säsongen hände det mycket i Timråtruppen. En tung jobspost var att Anders Huss återvände när ett Brynäs i kris kallade. Måltjuven Micke Pettersson värvades av MoDo och Mikael Tjälldén gick till Frölunda. Andreas Kreü gick till Löven medan Anders Näsström och Henrik Gradin flyttade till Örnsköldsvik. Christoffer Landin, Jimmie Lindström och Fredrik Jensen hamnade alla i Sundsvall Hockey.

Å andra sidan fylldes laget på med en hel del tunga namn. Från MoDo hämtades både förra NHL-proffset Kyösti Karjalainen och Timråfostrade backen Tomas Tjobba Nänsén. Från Brynäs och Team Gävle kom backen Daniel Casselståhl samt anfallarna Micael Lindström och Mikael Lind. Niklas Dyrén värvades från Sundsvall och i Uppsala hittade man Marcus Mathiasson. Den stora värvningsbomben kom först under pågående försäsongsspel. I NY Rangers organisation hittades vitryssen Dmitri Starostenko.

5
Kämpen Gerhardsson

När så serien drog igång svarade inte Timrå mot förväntningarna. De rödvita räckte inte till utan slutade på en försmädlig tredjeplats än en gång. Serien vanns av Björklöven före Skellefteå med TIK fyra poäng under strecket. I fortsättningsserien malde Timrå på och gav inte de andra lagen en chans, 13 segrar och en oavgjord på 14 matcher. När det var dags för play off 1 mot Nyköping hade Timrå inte förlorat sedan i november och var naturligtvis storfavoriter, särskilt som NH90 haft en ganska tung vår. Man skickade tidigt ut spioner för att titta på potentiella motståndare i play off 2.

Nyköping hade dock inte tänkt ge sig. Trots att laget var i stort sett helt profillöst bjöd NH upp till kamp mot ett darrigt TIK. Hemma i isstadion ledde Timrå till synes säkert men NH kom ikapp och klarade förlängning. Inte nog med det man petade in en segerpuck i Sudden. Lika illa gick det i Rosvalla. Nyköping kämpade och slet till sista svettdroppen inför en kokande hemmapublik och hade 2-2 efter full tid. I sudden death fick Timrå en tidig utvisning som Nyköping förvaltade och Stefan Keski-Kungas satte pucken bakom Niklas Dyrén. Respass direkt i kvalet alltså och ett riktigt fiasko för Timrå IK

Trots det snöpliga slutresultatet hade TIK gjort massor av mål i seriespelet. Poängligan vanns av Mikael Lind på 53 poäng före Karjalainen på 44 poäng och Starostenko med 40. En viktigt händelse utanför rinken var att denna hemsida som funnits ett par år blev Timrå IK:s officiella sida. Timrå har alltid legat långt framme på nätet.

1997/98
Än en gång blev det rejäl omsättning i spelartruppen. Starostenko försvann till CSKA Moskva. Karjalainen gick till Södertälje i elitserien och Mathiasson värvades till Djurgården. Andreas Öhgren flyttade till Hammarby medan Markus Sjöberg och Christer Granström hamnade i Sundsvall Hockey. Publikfavoriterna Christer Jensen och Peter Toresson lade skridskorna på hyllan. Det gjorde Kent ”Nubben” Norberg också men ställde sig i båset som andretränare istället.

Ny huvudansvarig tränare i Timrå blev Peo Larsson som inlett föregående säsong som tränare i Malmö IF men fått sparken. Han såg många etablerade namn lämna laget och fyllde på med ett gäng yngre spelare. Från AIK kom Peter Gerhardsson och från MoDo hämtades Anders Nilsson. Jens Östling kom från Östervåla, Robert Carlsson från Uppsala och målvakten Emmanuel ”Manne” Fredriksson hämtades från Leksand. Från Skellefteå – som satsat så hårt förra säsongen att konkursen nu var nära – kom backen Andreas Carlsson. Dessutom flyttades Magnus Svensson och Mikael Romö upp från A-juniorerna.

Än en gång gick det ganska tungt under höstsäsongen. När serien gick mot sitt slut förlorade Timrå en ”avgörande” match mot Björklöven och var i princip uträknat med sex omgångar kvar. Anhängarna började misströsta – skulle TIK aldrig lyckas klara sig till allsvenskan? Timråspelarna grep dock om det lilla halmstrået och stretade sig till seger på seger. Plötsligt fanns chansen att klara sig på egen kraft igen. Inför de sista två matcherna förstärktes laget med Patrik Degerstedt från Malmö. Skellefteå lades på rygg på bortaplan och i sista omgången stod det mellan Boden och Timrå. Lagen möttes i Timrå och segrarna skulle belönas med allsvenskt spel. Nästan 5000 Timråsupportrar mötte upp och bar fram laget till en ohotad seger med 4-0. Sex raka segrar och äntligen allsvenskan igen!

boden2c
Stort segerrus och stormning av isen. Foto: Ulf Engvall

TIK fortsatte rusta och hämtade ännu en spelare från Malmös trupp, Mathias Bosson, som förstärkning i allsvenskan. Serien började med bortamatch mot Grums. Grums hade inte varit på så hög nivå sedan slutet av femtiotalet så det var lite hockeyfeber i bruksorten. Alla busslaster med Timråsupportrar gjorde dock att TIK hade hemmaplan. Det hade inte behövts, TIK var helt överlägsna och ledde med 6-0 efter första perioden och hade 10-2 vid full tid. TIK kunde sedan räkna in del meriterande segrar men även ett par onödiga förluster. Timrå hängde med i den absoluta toppen ungefär halva serien men slutade i mitten av tabellen och fick spela play off 2 mot Lidingö. Det blev en ganska enkel affär där TIK vann stort på bortaplan. Eftersom man tillämpade ett nytt system där det sammanlagda resultatet räknades var saken i princip avgjord men för säkerhets skull vann Timrå även hemma och var klart för play off 3.

Där ställdes man mot Boden som därmed fick chansen till revansch för den avgörande allsvenska matchen. Detta gick om intet när TIK än en gång vann stort på bortaplan i första matchen och hade bred marginal inför returen. Timrå vann även hemma och var klara för Kvalserien för första gången sedan 1983!

Hockeyfebern brann allt hetare och det var i princip alltid närmare fyra- än tretusen åskådare på matcherna. När Kvalserien sparkade igång kändes det ändå som om hettan avtog något. Man hade nått kvalserien vilket var bättre än vad någon hade räknat med före säsongen. Väl där ställdes Timrå mot AIK och Södertälje från elitserien samt Björklöven, Troja och Linköping. TIK började med idel förluster och det stod klart att det inte skulle bli någon elitserie nästa år. Så småningom kom man igång så smått och tog några segrar. Den mest meriterande var att Timrå hjälpte till att spela SSK ur elitserien genom att vinna hemma. TIK slutade på en femteplats efter AIK, uppflyttade Löven, SSK och Linköping men med Troja efter sig. Under hela säsongen hade Timrå mött Björklöven i sex matcher och förlorat alla! I tabellen var det aldrig lika stor skillnad men den inbördes statistiken var förödande det här året. Hade Timrå vunnit de två matcherna mot Löven i Kvalserien hade det varit TIK som gått upp istället, längre efter var inte de rödvita.

Poängligan vanns av Micke ”Oooh Aaah” Lind som än en gång sprängde 50-poängsstrecket med 25 mål och 27 passningar. Peter Gerhardsson var tvåa i poängligan med 33 poäng och Patrik Degerstedt kom trea med 28. Då ska man betänka att ”Degen” missade de 16 första omgångarna. En som också hade mycket stor betydelse var överraskningen Manne Fredriksson i målet som tagit över rollen som förstekeeper.

Timråstyret hade antagit en plan för framtiden kallad ”Vision 2000”. Enligt den skulle Timrå IK år 2000 bland annat ha A-juniorerna i Superelitserien, en miljon i eget kapital samt ett A.-lag i elitserien. Plötsligt kändes även den sista punkten inom räckhåll…

1998/99
Inför den här säsongen spirade optimismen mer än vad den gjort på många, många år. Sista betydelselösa hemmamatchen föregående säsong bjöd Timrå IK den trogna publiken på fri entré och presenterade samtidigt det första nyförvärvet: Förre landslagsmålvakten och HV71:s guldhjälte Boo Ahl som förra säsongen prövat lyckan i Tyskland. Fyra andra nyförvärv med elitseriemeriter kom också: Stefan Klockare, Stefan Pöllö, Stefan Bemström och Mikael Burakovsky. Från Troja hämtades backen Fredrik Tideman och från juniorerna flyttades Martin Romö, Peter Westin och Henrik Zetterberg upp.

Patrik Degerstedt flyttade till Tyskland och Emil Skoglund hamnade i Lidingö. Fredrik Wallberg värvades till Linköping och Stefan Lindqvist, Martin Jonsson och Niklas Dyrén sökte sig till Sundsvall Hockey. Förutom Linkan försvann två trotjänare som varit med ännu längre, backkämpen Urban Eriksson och liraren som varit ”Mr Timrå” sedan slutet av 80-talet, Jocke Nilsson.

ahl
Boo Ahl – Nyckelspelare

I grundserien var antalet lag neddraget till åtta som ett led i övergången till två allsvenska tolvlagsserier. Efter hälften av matcherna var det i princip redan klart: Timrå skulle vinna serien. Det gick lite småtrögt i de alla första matcherna men sedan kom de rödvita igång och tog bland annat 13 raka segrar i mitten av serien. Timrå mötte alla lag fyra gånger i grundserien vilket gav 28 serieomgångar. Totalt blev det 23 segrar, två oavgjorda mot Boden, en förlust mot Sundsvall och två (!) hemmaförluster mot Örnsköldsvik. När norrettan summerades hade Timrå bäst tabellrad av alla lag i ettan och hade skrapat ihop 11 poäng mer än tvåan i norrettan, Sundsvall, och 14 mer än trean Skellefteå. Detta dämpade inte förväntningarna utan Timrå seglade in i allsvenskan som storfavoriter tillsammans med Linköping.

Inför allsvenskan gjorde man på samma sätt som föregående år och förstärkte laget ytterligare. I år kom Robert ”Nobbe” Norberg, Luleåspelare som gjort en kort sejour i Finland. Med honom i laget och serieledning efter två segrar i allsvenskans upptakt såg allt upplagt för en gyllene fortsättning på säsongen. Då ställdes Timrå mot lokalkonkurrenterna Sundsvall Hockey inför 5300 åskådare hemma i Timrå Isstadion – och fick en kalldusch! ”Lillebror” vann med klara 6-2. Omgången efter en ännu större skräll, ett Huddinge i utförsbacke vann på hemmaplan med 2-0. Detta följdes av förlust hemma mot Troja dagen efter. Timrå hämtade sig aldrig ur svackan och trots en del fina segrar mot de andra lagen i kom spiken i kistan när Arboga vände 1-9 i baken i premiäromgången till seger. Mot de fyra lagen på nedre halvan, Troja, Sundsvall, Huddinge och Arboga, fick TIK med sig mindre än hälften av poängen… Till slut stannade Timrå på fjärde plats efter Södertälje, LHC och Mora.

I play off ställdes Timrå mot Kumla som avklarades efter visst besvär med 2-0 i matcher. I play off 3 hade seriefyran TIK lottats ihop med trean Mora vilket innebar tuffast möjliga motstånd att betvinga för att nå Kvalserien. Moras effektiva spel fällde avgörandet i första omgången i Timrå Isstadion och MIK vann med 4-2. Returen i Mora två dagar senare var Timrå piskade att vinna för att hålla Kvalseriedrömmen vid liv. Mora var starkare laget än en gång i en tillknäppt match och kunde slå in 3-1 målet i öppen målbur. Timrå var utslaget och drömmarna om elitserien raserade för den här gången.

Micke Lind var som vanligt poängkung och fick ihop hela 31 mål och 33 assist på 45 matcher. Peter Gerhardsson var tvåa i poängligan med 46 poäng medan Bosson och Robert Carlsson skrapade ihop 38 poäng var. Frågan var om laget skulle värvas sönder nu eller om lagbygget skulle kunna fortsätta?

1999/2000
Det var ett uttalat mål att Timrå IK skulle spela i elitserien år 2000. I år skulle det alltså ske… Fjolårets tvärstopp i tabellen trots förväntningarna dämpade förhoppningarna rejält. Bland anhängarna var det få som talade högt om avancemang.

Efter fjolårssäsongen hade Mathias Bosson flyttat till Lahti Pelicans och Mikael Burakovsky återvände till Tyskland. Robert Nordberg meddelade att han skulle lägga av och flyttade hem till Boden men gjorde senare på vintern come back i Danska ligan. Patrik Ulin lämnade för Mora och Stefan Bemström återvände till moderklubben Södertälje. Peter Westin hade varit skadedrabbad och fått säsongen förstörd och flyttade hem till Sollefteå. Magnus Svensson och bröderna Romö blev Sundsvallsspelare och Andreas Carlsson sökte sig till Lidingö. Emanuel Fredriksson hade hamnat i skuggan av Bosse Ahl och valde istället spel i Tingsryd.

nseger4
Glädjescener i Isstadion Foto: Ulf Engvall

Timrå förstärkte backuppsättningen med MoDospelarna Henrik Melinder och Marcus Karlsson. Från Örnsköldsvik SK hämtades Per Styf. Christian Söderström flyttades upp i A-laget. Jämnårige supertalangen Henrik Zetterberg var uppvaktad av elitserielag men valde att skriva på ett år till för Timrå. En annan mycket lovande spelare, juniorbacken Fredrik Mannström fick A-lagskontrakt. Jakten på andramålvakt gick trögt och juniorerna Magnus Lööf, Jimmy Sjödin och Mathias Öhrling fick vara med i båset. Härnösandsgrabben Henrik Eriksson lämnade Leksand för Timrå och Marcus Mathiasson kom tillbaka efter två år i Djurgården och Huddinge. Marcus Sjöberg hämtades hem efter två år i Sundsvall Hockey. Ytterligare en gammal favorit gjorde överraskande come back i Timråtröjan: Kung Huss. Anders Huss hade fått sin tröja hissad i Gavlerinken och avslutat Brynäskarriären med SM-guld. Alla trodde att han skulle lägga skridskorna på hyllan men han valde att satsa vidare med Timrå! Ett stort avbräck var att Stefan Pöllä skadat ryggen och inte kunde spela på hela säsongen.

Seriesystemet hade lagts om och gamla division 1 förvandlats till Allsvenskan. Den avgjordes i två tolvlagsserier där de fyra första från båda serierna gjorde upp i Superallsvenskan. Timrå placerades i norra allsvenskan, NHA, tillsammans med de bästa lagen från de gamla norra och östra division 1-serierna. På förhand såg serien stenhård ut. Södertälje och Timrå tippades tillhöra toppen tillsammans med hårdsatsande Skellefteå och Hammarby. De senare hade dragit in över 12 miljoner via en bolagisering och bytt ut nästan hela laget. Björklöven hade återvänt efter ännu en ettårssejour i högsta serien och skulle naturligtvis också vara med i toppen.

Timrå inledde NHA lite trevande. Efter fyra omgångar hade laget inkasserat fyra segrar men alla med uddamålet – två matcher till och med efter sudden death, en nyhet i seriesammanhang. Det såg lite knackigt ut. Dessutom förlorade TIK hemma mot Nyköping i femte omgången, en förlust som sved. Så småningom började lagmaskinen att fungera bättre och Timrå segade sig uppåt i tabellen. När mer än hälften av matcherna var spelade verkade SSK, Löven och Timrå få lite luft nedåt med bottentippade NH90 som överraskande sällskap. Dock lyckades TIK för första gången någonsin besegra Nyköping i lagens andra möte. Alla väntade på att Nyköpingslaget skulle börja tappa men man såg till att hålla seriens två floppar Skellefteå och Hammarby utanför Superallsvenskan. Timrå säkrade sin plats med tre omgångar kvar genom att krossa Huddinge med 6-0 och slutade på andra plats i NHA med sämre målskillnad än ettan Björklöven, SSK som trea och Nyköping på fjärde plats.

Under seriens lopp hade Henrik Melinder tröttnat på att få för lite speltid och lämnat laget för Kumla. Även Marcus Karlsson försvann, han hämtades tillbaka till MoDo som lånat ut honom. Backbesättningen förstärktes istället med den för Timråpubliken totalt okände Tobias Åblad som i flera säsonger spelat runt om i olika mindre proffsligor. Mer bekant var Fredrik Andersson, MoDos förre målvakt som anslöt till truppen efter en utlandssejour för att göra målvaktsuppsättningen komplett.

Superallsvenskan fylldes på med Tranås, Troja, Mora och favorittippade Rögle. Timrå besegrade först Tranås borta och därefter RBK hemma inför 4000 lyckliga TIK:are. Därefter rullade det på och Timrå krossade allt i sin väg. Bosse Ahl storspelade, hela laget fungerade som en enhet och Henrik Zetterberg klev fram som en ny storcenter. Han hade blivit ”Z” med hela Hockeysverige i TV-sändningarna från Junior-VM där han stal showen av bröderna Sedin. Tio raka segrar blev det, den tionde en förnedring av Troja med 11-1 innan Mora lyckades bryta sviten i den elfte omgången. I nästa match kördes Nyköping över med 8-0 och seriesegern var säkrad! Timrå kunde kosta på sig att förlora stort mot Södertälje och Löven de för Timrås del betydelselösa sista två omgångarna, nu var vi redan klara för Kvalserien…

Från Elitserien kom Västerås och förra årets nykomlingar Linköping som naturligtvis gällde som favoriter. Södertälje knep andraplatsen i Superallsvenskan och var direktkvalificerade till kvalserien före trean Björklöven och fyran Rögle. Löven kvalade sig till Kvalserien via play off och fick sällskap av Nyköping som vägrade sluta skrälla.

Kvalserien öppnade för Timrås del med match hemma mot Södertälje som TIK tog hem med 2-1 i en jämn och tät tillställning. Måltjuven Mathiasson avgjorde men gladare var nog Per Styf som inte direkt sprutat in poäng från sin backplats men fick göra 1-0 målet inför 4500 åskådare.

11
Otroligt supporterstöd i alla arenor. Foto: Jan Hallberg

Andra omgången väntade Västerås på bortaplan dit laget hade sällskap av 800 rödvita supportrar. Trots att Västerås hade sin högsta publiksiffra för säsongen i Rocklunda hade VIK:arna svårt att göra sig hörda. Timråsupportrarna var saliga efter första perioden då Timrå ledde helt rättvist med 2-0. I andra avgjorde Peter Gerhardsson matchen genom att i spel fyra mot fem åka igenom Västeråsförsvaret, dras ned men liggande sätta 3-0. I sista perioden fullbordades triumfen med ytterligare två mål. 5-0 borta mot seriefavoriterna Västerås, ett resultat som gav eko i hockeysverige.

I tredje omgången tog Timrå emot Linköping hemma i Isstadion inför fulla läktare. Christian Söderström, assisterad av Zetterberg, gjorde 1-0 som räckte till ledning efter första perioden. LHC chockar Timråpubliken genom att vända till 2-1 efter bara 1,12 in i andra perioden. Då kliver Z in i handlingen igen. 2-2, 3-2 och slutresultatet 4-2 slås alla in av Henrik Zetterberg! Linköping är i svår kris och Timrå har tre raka segrar!

I fjärde omgången – på sju dagar – möts Timrå och Björklöven i Isstadion. Båda lagen är obesegrade så ”som vanligt” i kvalserien är det storpublik på plats. Radarparet Huss-Zetterberg gör både ett och två noll i första perioden. Mathiasson sticker emellan med 3-0 och Löven reducerar till 3-1 innan Zätakedjan avgör. Den här gången genom tredjelänken Robert Carlsson som gör 4-1 och 5-1 innan Löven tröstmålar till 5-2. Fjärde raka segern.

Femte omgången är det Nyköping som står för motståndet borta i Rosvalla. NH-spelarna verkar ganska nöjda över att ha nått kvalserien och åstadkommit årets hockeybragd och Timrå tillåts föra spelet. Med det är de svarta Nyköpingsspelarna som gör målen och håller 2-1 med sekunder kvar av andraperioden. Då kvitterar Z 19,54. När tredje perioden pågått en minut gör Tideman 3-2. Klockare sätter 4-2 och även om NH reducerar kan Kvalseriens suverän Z sätta 5-3 i tom kasse. Halva serien spelad och Timrå har full pott…

När serien vänder gör den det med en bortamatch mot Södertälje i Scaniarinken. SSK måste vinna för att ha något med de två platserna att göra. Scaniarinken har lockat 5800 åskådare, hela seriens (officiellt) största publik. Bosse Ahl drabbas av feber och står över matchen men Fredrik Andersson kan storspela han med i en otroligt jämn match. Micke Lind sätter ettan i numerärt överläge, SSK kvitterar i mittperioden, även de i power play. I tredje perioden avgör Anders Nilsson för Timrå – naturligtvis med en man mer! Kvalseriens andra stenhårda 2-1 seger mot Tälje som i praktiken är bortspelade tillsammans med Nyköping och seriens besvikelse Linköping.

Nu är Timrå i ett fantastiskt läge! Sex matcher – sex segrar. Och det räcker med en seger till för att säkra avancemanget… Björklöven har också ett mycket bra läge, enbart Västerås och LHC kan hota.

Timrå tar mot VIK på hemmaplan i den sjunde omgången. Återigen storpublik men den här gången får de en chock direkt. 1-0 till VIK efter 14 sekunder. Resultatet står sig in i andra då Z kvitterar i åttonde minuten. Västerås tar tillbaka initiativet direkt med ett 1-2 mål dryga minuten efter TIK:s kvittering. Anders Nilsson hinner dock kvittera än en gång innan perioden är över. Timrå har mer av spelet och de klart vassaste chanserna men Magnus Eriksson gör en bra match. Efter knappt halva sista perioden kan Västerås bäste spelare Daniel Rydmark sätta 2-3. Resten av matchen får gästerna tiden att gå och håller sin uddamålsledning.

Ny chans omgången efter på bortaplan mot ett Linköping piskade att vinna för att åtminstone ha en teoretisk chans att passera Björklöven. Matchen inleddes lika illa som senast med 1-0 i baken inom en halv minut av första perioden. Timrå släpper även in 2-0 efter tolv minuter och får jaga resten av matchen. Det blev en målrik tillställning där Timråiterna aldrig riktigt kom igång som man gjort tidigare i kvalserien. Trots det var de rödvita nära att rädda poäng när Markus Sjöberg slog in reducering till 5-4 med drygt två minuter kvar. TIK tog ut målvakten i slutspurten men som vanligt resulterar det i ett sista mål i baken istället. Per-Åge Skröder kan slå in 6-4 i tom kasse. Segern var klen tröst för de knappa tre tusen Linköpingssupportrarna, eftersom Björklöven vunnit sin match mot Södertälje var LHC även i teorin utslagna från elitserien med två omgångar kvar.

Löven hade alltså överraskat de flesta och höll andraplatsen i Kvalserien med 18 poäng, samma som Timrå men med sämre målskillnad. I näst sista omgången möttes lagen och förutsättningarna var enkla. Västerås kunde i händelse av seger i sina två återstående matcher som mest få 19 poäng. Segraren i matchen Löven-Timrå skulle därmed vara klar för Elitserien! Förloraren skulle få en ny chans i sista omgången. Som vanligt när det är match mellan Löven och Timrå blev det en mycket tillknäppt historia. De båda lagen har mötts oerhört många gånger och kan naturligtvis varandra bra vilket gör att man satsa på säkerheten främst och ser till att inte göra misstag inför en utsåld ishall. Timrås Peter Gerhardsson spräcker nollan i öppningen av andra perioden men Löven kvitterar snabbt. Jämnt läge fram till tredje perioden då Johan Boman sätter 2-1 efter 5,59. Hemma spelarna håller Timrå stången fram till slutet och vinner med uddamålet. Löven är därmed som första lag klara för elitserien men för Timrå gäller det att kämpa vidare. Västerås fortsätter att greppa efter det sista halmstrået genom att besegra ett uppgivet Södertälje.

spegel_1b
Spegelbaren den 14 april -00. Männen bakom framgången. Foto: Ulf Engvall

Inför sista omgången är nervositeten stor. Hela Medelpad biter på naglarna och medieintresset i hela Sverige är enormt stort. Tre raka Timråförluster men än finns det goda möjligheter att gå upp. I sista omgången står seriejumbon Nyköping på programmet vilket på förhand låter som en ganska enkel match. Det gjorde det tyvärr även 1997 innan NH90 slog ut TIK i play off vilket ingen har glömt. Dessutom har ju NH tagit många meriterande segrar hela vintern inklusive en tidig seger mot Timrå i Timrå Isstadion. Så visst kan NH90 vinna i sista omgången. Västerås å sin sida möter ett redan klart Björklöven hemma i Rocklunda. Björklövenspelarna har av naturliga skäl svårare att motivera sig än Västeråsarna som bokstavligen spelar för klubbens överlevnad.

Inför matchen är köerna hundratals meter långt innan insläppen öppnar. Timråsupportrar från hela landet har tagit sig till matchen och det blir så knökfullt att det är svårt att röra sig på ståplats. Timråklackarna börjar sjunga en och en halv timme före nedsläpp och slutar aldrig. När väl pucken släpps öppnar båda lagen med ett högt tempo. NH tvingas ta en utvisning och efter bara 2,28 kan Marcus Mathiasson snärta in 1-0 till Timrå! Ett mycket viktigt mål som följdes av Fredrik Tidemans 2-0 efter 12,52 efter ett lysande assist av Peter Gerhardsson i numerärt överläge. Nyköpingsspelarna höll spelet uppe men hade svårt att skapa några farligheter. Andra perioden satte hemmasonen Markus Sjöberg en tidig spik i kistan med sitt 3-0 efter 3,49. Därefter var matchen egentligen bara en stor fest. På isen körde laget på mot ett NH90 som började ge upp. På läktarna stod folk och nöp sig i armarna i den mån de kom åt. Tredjeperioden gungade hela hallen med i vågen som rullade varv efter varv. Löpsedlar delades ut på läktarna när kvälls- och lokalpress bedömt att det var riskfritt att basunera ut att TIMRÅ ÄR KLART FÖR ELITSERIEN! Helt logiskt i denna Kvalserie fick Henrik Zetterberg avsluta showen men 4-0 efter 17,22. Slutsignalen gick och isen stormades av supportrar som äntligen fick fira att laget var tillbaka i elitserien efter 18 år i näst högsta serien.

Just Henrik Zetterberg var poängkung i hela Kvalserien men sett över hela säsongen fick han stå tillbaka i poängligan. Mikael ”Mille” Lind var som vanligt värst med hela 60 poäng före Mathiasson som hann med 54. Zäta trea i poängligan med 48 poäng. I målet gjorde Bosse Ahl en bragdsäsong som höll en hög nivå hela vägen och stod i 54 av 56 matcher. Hela truppen ledda av Peo och Nubben uppnådde alla uppställda mål. Tvåa i grundserien och segrar i både Superallsvenskan och Kvalserien gjorde att Timrå hade ett bra utgångsläge inför återkomsten i svensk ishockeys finrum. Det krävs hård satsning och många nya spelare för att rädda kontraktet men grunden är lagd.

  1. Margareta Anderson
    november 29th, 2009 i 01:30 | #1

    Hej. Bilden med Emil Skoglund, Nubben och Andreas Öhgren när dom möter Sundsvall är min. Så ni får gärna sätta ut mitt namn om ni ska använda den.

    MVH
    Margareta Anderson

  2. Marcus
    december 2nd, 2009 i 17:06 | #2

    Margareta: Vi hade glömt vem som tagit bilden. Men nu vet vi och har satt ut ditt namn under bilden. Tack! Mvh Redaktionen

  3. Magnus Sjöstedt
    januari 2nd, 2010 i 03:39 | #3

    Hej Marcus! Timrå vann med 10-2 mot Grums IK i den Allsvenska återkomsten -97. Det står felaktigt 11-2 i texten.

  4. Magnus Sjöstedt
    januari 2nd, 2010 i 03:56 | #4

    Sedan vill jag minnas att det var Peter Gerhardsson som avgjorde för Timrå IK i Kvalseriepremiären hemma mot SSK med sitt 2-1 mål. Jag har ett vagt minne utav detta. Alltså inte Matthiasson!

  5. Marcus
    februari 22nd, 2010 i 11:11 | #5

    Tack Sjöstedt, nu är det rättat!

  6. Ed
    maj 16th, 2011 i 17:09 | #6

    Skön läsning för en som knappt visste vad hockey vad på den tiden, Mer bilder eller tidning urklipp vore att föredra de är enormt kul o kika på dem =)

  1. mars 15th, 2012 i 12:14 | #1