1983 – 1990 De svåra åren

Efter att ha studsat mellan seriesegrar i ettan och degraderingar ur elitserien i flera år börjar det att kärva allt mer i Timråmaskineriet.

1983/84
bild2Den spelarflykt man klarade sig undan förra året kom med besked i år istället. Finn Lundström, Tommy Abrahamsson och Håkan Pettersson slutade. Staffan Erixon gick till Selånger Bandy (!), Anders Dahlin till Troja och Matti Pauna till Björklöven. Även Anders Vikberg och Pekka Lindmark skrev på för MoDo respektive Färjestad men ingenderas nya klubb lyckades komma överens med Timrå om övergångssumman. Elitserielagen Björklöven, MoDo och Färjestad pratade ihop sig om att tillsammans pressa TIK till att sälja sina spelare billigt. Löven klev snabbt ut kartellen och löste Pauna men för Vikberg och Lindmark blev det aldrig något avtal. Därmed blev inte övergången klar i tid utan de båda stjärnorna blev svensk hockeys sista ettårsfall. För några tiotusenlappars skull gick båda klubbarna miste om storspelare. Särskilt löjligt blev det eftersom de ändå blev tvungna att betala lön till ”sina” spelare som istället representerade Timrå (om än motvilligt) ett år till. TIK gick miste om cirka 650 000 i övergångspengar, livsviktiga pengar.

Förutom övergångsstrulet var nämligen det största mörka målet Timrås katastrofala ekonomi. I december var katastrofen nära och TIK ställde in betalningarna. Efter mobilisering och insamlingar bland supportrarna, bidrag från kommunen och SCA samt en överenskommelse där skulderna skrevs ner kunde klubben räddas.

Även sportsligt fick säsongen i moll. Timrå kom tvåa i norrettan efter Luleå och floppade i Allsvenskan. Unga TIK som saknade rutin blev åtta och sist. Inga A-landslagsmän i truppen heller för första gången på mycket, mycket länge men en del juniorer i Tre Kronor: Roland Westin, Anders Lindström, dessutom Tomas Nänsén i pojklandslaget. Jan Segersten tog hem skytteligan före just Roland Westin, Börje Ottosson, Anders Vikberg och Peter Smedberg.

bild1

1984/85
Ekonomin är på rätt köl även om det är svångrem som gäller. Ett etablerat nygammalt namn är återvändande Henrik Sandström, annars är det ungdomar som gäller. Pekka och Vikberg lämnar så klart, Peter Smedberg lockas till Mörrum men istället kommer brorsan Henrik. TIK-supportrar kan glädjas åt ”smågrabbar” som Tommy Sjödin, Ove Öström, Peter Toresson, Hasse Nordlander och Tomas Norrgård. Timrå tar brons i JSM vilket tyder på att det finns en ljus framtid ändå.

Sportsligt blev det missad allsvenska med en tredjeplats bakom MoDo och CRIF. Fortsättningsserien vinner Timr men i play off blir det 5-6 och förkrossande 0-14 mot Mora och säsongen är slut. Börje Ottosson poängkung före Henrik Sandström, Bulla, Roland Westin och Peter Lund.

1985/86
Det börjar ljusna vid horisonten ännu mer ekonomiskt även om hockeyn i Medelpad är svalare än någonsin idrottsligt. De enda återstående spelarna med elitseriemeriter är Henrik Sandström, Peter Lund och Lars-Eje Lindström. Bulla varvar ner i Heffners i tvåan.

TIK tar hem en plats i allsvenskan med en andraplats i tabellen efter nedflyttade Skellefteå. I allsvenskan blir dock Timrå strykpojkar med bara tre poäng.

bild6
Thomas ”Nogge” Norrgård


bild7
#21 Ove Öström

Klubbens två landslagsrepresentanter är Anders Lindström och Olles son Thomas Åhman i juniorlandslaget. Roland Westin vinner skytteligan före backtalangen Tommy Sjödin, Thomas Åhman och Ove Öström.

1986/87
Det lunkar på som vanligt i Timrå Isstadion. Duktiga lirare fyller på underifrån och Elitserielagen snor de bästa. Tommy Sjödin plockas som så många före honom till Brynäs och blir några år senare NHL-spelare. Bulla kommer tillbaka från Heffners för en sista säsong men måltjuven Henrik Sandström går åt andra hållet.

Timrå tar hem rekorddåliga norrettan före Sundsvall/Tunadal som flyttats till norra från den östra serien. Allsvenskt spel för båda Medelpadsklubbarna alltså men lagen parkerar i botten med Timrå sist och Tunadal före. Timrå är alltså för första gången sedan andra världskriget inte bäst i distriktet! Fyra av fem derbyn till lillebror från Gärdehallen.

Som salt i såren är Timrå helt utan landslagsspelare i någon kategori. Bäste spelare är hemvändande Micke Johansson, skytteligavinnare före Roland Westin.

1987/88
Timrå hämtar amerikanske tränaren Stephen Brown från Stockholm och AIK:s juniorer. Med sig har han ett knippe talangfulla förstaårsseniorer: Joakim Nilsson, Jerry Friman, Roger Olsson och Tomas Gatehag. Bland förlusterna märks Thomas Åhman som lämnar för Frölunda och Lars-Eje Lindström som tackar för sig och varvar ner i Heffners. Brown är en stridbar figur som efter ett par matcher sparkar ut Roland Westin och Tomas Claesson ur laget efter ett bråk.

bild4
#10 Joakim ”Jocke” ”Chino” ”Pudeln” Nilsson

bild5
Målvakt: Peter ”Tore” ”Toorbjörn” Toresson

TIK spelar bra och leder norrettan klart inledningsvis men får Toresson skadad, faller igenom och slutar trea efter Sundsvall med Timråsonen Tommy Andersson i båset och serieettan Sollefteå (!). Fortsättningsserien tar TIK hem och eliminerar Mora i play off 1 innan Väsby – som varit i elitserien och vänt – blir för svåra.

Jocke Nilsson blir poängkung för första och inte sista gången. Micke Johansson tvåa, därefter Jerry Friman, Ove Öström och Magnus Billman.

Timrå gör en liten ekonomisk vinst under säsongen men Sundsvall backar 300 000. Det väcker frågan om distriktet har råd med två lag eller om man borde slå ihop. Sundsvalls ordförande Peter Wide dödar diskussionen genom att föreslå att Timrå ska bli Sundsvalls farmarlag.

1988/89
Timrå gjorde en överraskande värvning av Stefan Sohlin, målvakten som nästan på egen hand tog Väsby IK till elitserien två år tidigare. Ulf Weinstock tar över tränarsysslan. Fler Stockholmare kommer, Jens Sigurdsson och Jerk Högström. Backarna Urban Eriksson och Patrik Hållander fyller också på utifrån. Bland förlusterna märks veteranen Peter Lund som varvar ner i Heffners.

Timrå inleder än en gång serien lysande och är obesegrade efter första halvan. Så kommer raset, bara två segrar under resten av serien och en ny tredjeplats efter Sundsvall och Team Kiruna. I fortsättingsserien blir Timrå tvåa och får spela play off mot Huddinge. Första matchen blir rena slakten, 6-0 till Huddinge. Returen i Timrå leder Huddinge med 4-3 men Jerry Friman kvitterar med sex sekunder kvar! Så blir det förlängning. Och en förlängningsperiod till. Först i sjätte perioden, efter 101 spelade minuter, avgjorde Ove Öström. Nytt svenskt rekord i förlängningar. Huddinge hämtade sig inte utan TIK tog tredje matchen med 4-0 på bortaplan. Snacka om vändning… I play off två började Timrå med att slå Vita Hästen på bortaplan men förlorade hemma med 0-1 och avgörande på bortais med 4-5. Slutspelat.

Klubben hade i alla fall en landslagsspelare, Henrik Holmvall i pojklandslaget. Ove Öström poängkung före Jocke Nilsson, Magnus Billman och Micke Johansson.

Fusionssnack igen men inget resultat. Timrå gjorde återigen plusresultat medan Sundsvall backade nästan en miljon.

bild3
A-laget 1989/90

1989/90
Inför säsongen förlorades Tomas Nänzén till MoDo. Jerry Friman och Tomas Gatehag flyttade hem till Stockholm igen. Thomas Norrgård lockades till Vita Hästen. Unge Mikael Pauna hade knappt spelat en A-lagsmatch i fjol men värvades ändå av Björklöven. Bland de nya namnen var norske landslagsmannen Morgan Andersen som kom från Sundsvall och återvändarna Roland Westin, Thomas Åhman och Hans Nordlander.

Timrå kom – som vanligt – på tredje plats i tabellen och missade allsvenskan. Degraderade Björklöven och Boden blev etta och tvåa, Sundsvall fyra. I fortsättningsserien kom Timrå tvåa efter Sundsvall och slogs ut av Örebro i play off.

Båda lagen i distriktet missade allsvenskan, företagen och publiken knorrade över att inget av lagen visade något resultat. Något var på G och en presskonferens var sammankallad i Tonhallen i Sundsvall.

  1. Emma
    mars 15th, 2010 i 19:11 | #1

    Vill se bilder på Dan Åman ju!!

  1. Inga trackbacks än.