2000 – 2008 Jakten på första SM-guldet

Vi inleder den nya eran av Timrå IK’s historia med att sätta en optimistisk rubrik. Men med tanke på att kapitlet avhandlar nutid så reserverar vi oss för eventuella ändringar. Givetvis ser vi helst att rubriken kvarstår och att vi får sätta dit ett slutårtal.

2000/01
Timrå gjorde sin come back i hösta serien utan större press. Björklöven och Linköping som tagit sig upp de två föregående säsongerna hade blivit slagpåsar för de etablerade elitserielagen. Särskilt LHC fanns det förväntningar på men när de gjort praktfiasko var det för många ett bevis att det var
omöjligt för ett uppflyttat lag att hålla sig kvar. De flesta utomstående personer kände till Zetterberg och Ahl men i övrigt var det ett rätt okänt Timrålag. Å andra sidan hade Zäta redan uppnått stjärnstatus – redan innan han gjort elitseriedebut blev det premiär i A-landslaget.

Det var naturligtvis flera av hjältarna som spelat upp laget för första gången på 18 år som inte fick nytt kontrakt när det var dags för elitseriespel. Den kanske största överraskningen var att Peter Gerhardsson fick lämna truppen, han hamnade i Södertälje istället. Jens Östling försvann till Gislaved och Fredrik Tideman gick till Halmstad. Backen Tobias Åblad sökte återigen lyckan utomlands i Amiens.

Det första nyförvärv som presenterades var unge anfallaren Per Hallin från Södertälje, kanske med succén i Zetterbergskedjan från JVM i åtanke. Andra svenska spelare som lockades till laget var Västerås center Magnus Salmi som inponerat på Peo i kvalserien, Modobacken och gamle bekantingen Marcus Karlsson samt Linus Fagemo från Västra Frölunda.

I Finland hittade Peo och Nubben rutinerade forwarden Timo Peltomaa samt de unga backarna Pasi Petriläinen och store Tomi Källarsson. Både Pasi och Tomi var NHL-draftade och särskilt Petriläinen hade länge haft ögonen på sig i Finland av de som förväntade sig en blivande storback. Anrättningen kryddades med en överraskning från Balkan, Slovenske landslagsmannen Nik Zupancic, som även han hämtades från finska ligan.

jagad

Vänskapsmatcherna gav blandade besked om slagstyrkan. Segrar mot allsvenska NH90, Mora (tre gånger om), Sundsvall och Hammarby – men även en förlust mot Skellefteå. Mot Elitseriemotståndarna hann man med segrar mot Modo, Brynäs och Djurgården men även torsk mot Leksand och två Lövenförluster.

Den högtidliga premiäromgången tog Timrå mot regerande mästarna Djurgården hemma i Isstadion. Naturligtvis var det utsålt förutom den tomma sektionen för bortasupportrar. Dessutom sändes matchen direkt på Canal+ till mängder av ishockeyintresserade. Och vilken PR det blev… Timrå överraskade alla och gjorde två mål inom en halvminut i mitten av första perioden genom Fagemo och Zupancic. Djurgården jagade och lyckades kvittera i tredje perioden. Sudden death hann bara pågå i tjugo sekunder så snappade Zäta upp en indianpassning av en Djurgårdspass och klippte in segerpucken. Vilt jubel på läktarna.

Andra matchen var det dags för Brynäs i Gavlerinken. Supporterklubben hade laddat länge för den resan och hyrt in ett helt tåg från SJ som man fyllde till sista plats. Från Stockholm kom två busslaster TIK08:or och TIK Bergslagen förstärktes av Slovenska föreningen i Köping. Total rödvit dominans på läktarna med andra ord. Tyvärr räckte inte det utan Brynäs vann med hela 5-0, vilket kändes som onödigt stora siffror. Vi var nere på jorden igen.

Efter serieupptakten rullade ändå Timråmaskineriet på. Första trepoängaren kom hemma mot Frölunda i tredje omgången. Därefter suddenförlust mot Löven borta som därmed tog sina första poäng för säsongen. Timrå vann och förlorade därefter varannan match ända fram till trettonde (!) omgången då det faktiskt blev förlust hemma mot Brynäs efter att laget gått poänglösa mot DIF i Globen i omgången före. Laget hade överträffat alla förväntningar och huserade i mitten av tabellen men nu blev det lite kärvare. Även fjortonde omgången blev en förlust, 1-0 till Frölunda i Scandinavium. Matchen efter blev det än en gång suddenförlust mot hopplösa jumbon Björklöven – det kändes inte som om vi hade råd med att Lövenspöket hade överlevt avancemanget till elitserien. Fyra raka förluster och en doft av bottenstrid på allvar för första gången. Då kom en urladdning som började med suddenseger mot ett defensivt Malmö hemma i Kulturmagasinet efter att Fagemo avgjort. Därefter tre raka treor mot AIK borta, och klara segrar mot både Leksand och Luleå på hemmaplan. Därefter uppehåll för landslagsturnering där såväl Zetterberg i Tre Kronor som Pasi Petriläinen i de finska Lejonen var med.

Mitt i mörkaste november drog serien igång igen med en förlust borta mot Luleå. Och nu började det gå tungt på allvar. Förlust mot Färjestad hemma och Löven (igen!) borta. En katastrofal genomklappning mot HV71 hemma där en 3-1 ledning inför sista perioden byttes mot 3-4 efter 1,33 in i perioden och fjärde matchen utan poäng. En härlig kross av Modo i Kempehallen gav hopp men följdes av två raka förluster mot DIF och Brynäs. Viktig vinst hemma mot Frölunda som mot alla tips var inblandade i bottenstriden – men därefter bara en poäng på fyra matcher. Den sista matchen före juluppehållet var mot Leksand på bortaplan i en match där förloraren skulle fira jul på kvalserieplats. I första perioden sprack isen i Leksands Isstadion och det lutade åt arrangörsskandal och walkover-seger för Timrå. Spol-Jansson på ismaskinen fick till slut ordning på isen och Leksand kunde vinna med 2-0.

Annandags jul prickade Timo Peltomaa in den avgörande straffen hemma mot Modo som gav två viktiga poäng. Dubbelmöte mot Luleå gav totalt tre poäng vilket följdes av en straffseger borta mot Färjestad. Det bestående minnet från den matchen var ändå den våldsamma smäll mot plexiglaset som däckade Tomi Källarsson i första perioden. En lång sjukhusvistelse och inget spel på tretton matcher – men som tur var inga bestående men.

Timråledarna försökte förstärka upp laget inför slutspurten och streckstriderna. Tjeckiske jättebacken Robert Scnhabel, med flera år i farmarligorna, anslöt till truppen. Därefter gjorde veteranen Mikael Lindholm oväntat come back i elitserierinkarna med Timrå efter att senast representerat Malmö. Sista namnet var det mest sensationella, målvakten Kevin Hodson med strålande meriter från NHL!

Nu kom Timrå tillbaka in i varannan-match-trallen igen. Förlust mot HV, seger mot Modo. Inför Modomatchen var nye Hodson inte spelklar ännu och Freddan var magsjuk. Ahl hade sedan lång tid svåra ljumskproblem så plötsligt tvingades Timrå anmäla Kovlands målvakt Magnus Lööv som förstemålvakt! Ahl gjorde då ett försök på uppvärmningen, tyckte att det skulle gå att stå – och gjorde en stormatch. Viktig seger. Hodson var därefter tvungen att resa hem till Nordamerika av personliga skäl och kom aldrig tillbaka. Inte en match i Timråtröja blev det för honom.

zetaDärefter förlust mot Djurgården, seger mot Brynäs. Varannan-rytmen bröts med en otroligt viktig 1-0 seger hemma mot Björklöven. Löven var därmed i praktiken klara för kvalserien. Kampen gick vidare mellan Timrå, Leksand, HV, Frölunda och AIK om vilka som skulle spela slutspel och vilka som skulle få kvala för elitseriestarten.

Förlust mot Frölunda borta och två övertygande segrar hemma mot Löven och Malmö. Så årets första förlust mot Modo. AIK på bortaplan i nästa omgång blev oerhört viktig. Med Löven borta ur leken är Leksand på elfte plats, tre poäng upp till TIK och HV på samma poäng. AIK på sista slutspelsplatsen är fyra poäng före. Timråseger skulle dra ner AIK i nedflyttningsstriden och hålla slutspelskampen vidöppen… Så blir inte fallet utan AIK förmådde vinna i Globen med uddamålet och seglade iväg upp på säker slutspelsmark.

Nästa omgång en ännu viktigare match, Leksand på hemmaplan. Isstadion är naturligtvis utsåld och stämningen hög. Leksand tar ledningen men Mathiasson och Casselståhl kan vända till 2-1 i slutminuterna av första perioden. Resultatet står sig och Timrå har luft ner till kvalseriestrecket!

Mot Luleå på bortaplan blir det en poäng efter strafförlust vilket räcker för att Timrå ska ha chans att säkra kontraktet mot Färjestad på hemmaplan i 47:e omgången. En riktig urladdning gav 6-2 till hemmalaget efter mål av Carlsson, Klockare, Zetterberg, Nänsén, Casselståhl och Fagemo. Timrå har klarat sig kvar i elitserien för första gången sedan 1975!

Näst sista omgången spelar Timrå bort HV från slutspel genom att vända 0-4 efter första perioden till seger med 6-5 hemma i Isstadion. Timrå bärgar därmed en niondeplats trots förlust i sista matchen borta mot Modo.

Sammanfattningsvis en riktig succésäsong. Nionde plats före HV71, Leksand och Björklöven. Henrik Zetterberg etablerade sig i Tre Kronor och blev VM-spelare. Zäta utsågs även till årets rookie i elitserien och fick ST-pokalen för bäste idrottsman i Medelpad. Glädjande var även att Robert Carlsson blev en av de fyra kandidaterna till årets rookie, fin utdelning för Timrå. Vi ska inte heller glömma våra andra två landslagsmän Nik Zupancic – som spelade upp sitt Slovenien till A-VM, och finske sensationen Pasi Petriläinen som slog igenom rejält.

Peo Larsson utsågs till årets tränare i svensk ishockey och hann även med att leda landslaget några matcher. Publikt hamnade Timrå på en sjundeplats i elitserien och snittade 4366 åskådare. Timrå fick mycket beröm för att laget vågade gå in och spela offensivt, Timrås succé sågs som en del av den nya vågen av aggressivt anfallsspel som svepte genom hockey-Sverige, något som annars framför allt förknippades med SM-vinnarna Djurgården med sina torpeder.

Frågan är om det ska gå att bygga vidare på Elitserie-Timrå eller om det blir tuffare i framtiden?

2001/02
Ska uppdateras…

  1. Joakim Samuelsson
    mars 21st, 2010 i 12:30 | #1

    Mycket intressant läsning och bra skrivet.
    Även om mina sympatier inte ligger i Timråtrakten är det alltid intressant att läsa om ”gammal” hockey

  1. Inga trackbacks än.